I gårdagens Gp skriver Elin Grelsson om Åsa Beckmans artikel om manliga genier med rätt att svina där Beckman berättade om en händelse på 90-talet där Stig Larsson på ett väldigt svinaktigt sätt förolämpat Beckman.
Nåja Grelssons poäng är att Beckmans artikel inte tillför något utan snarare för ner den politiska diskussionen på sandlådenivå. Jag håller inte med utan tycker snarare att Grelson använder sig av en klassisk härskarteknik för att förlöjliga Beckmans inlägg. Grelson menar bland annat att Beckman genom att namnge en specifik person gör situationen omtolkningsbar. Det är väl klart att det blir så, men så är det väl med alla texter, inte bara texter som bygger på personliga erfarenheter.
Ja nu har jag inte tid att skriva om detta egentligen. Grelson skriver att "Att våga inte en bredare överblick än sitt personliga förflutna är mer än någonsin nödvändigt för att inte samtidsdebatten ska avpolitiseras i debattens strukturella tolkningar av sitt navelskåderi"
Jag tycker det är lite korkat att tro att man kan göra sig fri från sina personliga erfarenheter. Däremot anser jag att förmågan av att sättet att tolka sin personliga erfarenhet i en text säger mycket om kvalitén på texten. Att skriva rätt upp och ner är en annan sak än att aktivt använda sig av andra texter och teorier för att förstå sitt eget liv. Det är bron mellan teorin och verkligheten. Finns inte den bron blir teorierna rätt meningslösa. Jag tycker att Beckman lyckas med detta!! Jag blev glad hennes artikel för att hon gav min egen feministiska teoribildning en substans. Beckman hade upplevt, läst, tolkat och tio år senare använt sin upplevelse i en analys i en debatt som startats av någon annan.
Jag tycker inte att det är något fel att ta med sig personliga erfarenheter (Läs Åsa Beckman) in i en debatt när man på grund av sin person blivit kränkt offentligt av en person (läs Stig Larsson) som helt tappat distansen för skillnaden mellan det privata och offentliga utan att någon reagerat på detta. Men det är klart han Stig Larsson är ju ett manligt geni.
Jag har också reagerat på det där. Vad är det för fel att vara personlig? ärligt talat tror jag folk fattar mer vad sexuella trakasserier är om man berättar om vad man upplevt än om man bara visar massa statistik.
SvaraRaderaHåller med. Det är ungefär som att säga att att arbetarförfattare som Ivar Lo Johansson och Moa Martinsson saknar betydelse eftersom de varit arbetare själva...
SvaraRaderaTACK tack för din kommentar
För att något minska ansvaret för ett tyckande som infaller snabbt och lite ogenomtänkt - jag har inte heller egentligen tid att skriva/tycka just nu! Jag håller både med El Grelson och dig Karin, och jag tror att ni skjuter åt lite olika håll? Jag kan, om det är det Grelson avser, också tycka att det är absolut viktigt att föra diskussioner/debatter (om bla. kön/ojämställdhet/makt)utifrån ett bredare struktuellt perspektiv, och inte låta dylika få legitimitet enbart med hänvisning till det personligt erfarna (som Grelson visade mötte tex K. Kielos bok om våldtäkt kritik för att den inte var grundad i det självupplevda). Personliga erfarenheter ÄR intressanta men för att det inte ska bli just en enda persons egentolkade upplevelse (så här känner jag det och då är det sant?, för att det ska bli viktigt i samhällsdebatten, för att det ska kunna vias på något "större än det lilla", behövs ett större perspektiv, en bredare analys. Beckmans tes (vilken var?) hade fått större kraft i en ojämlikhetsdebatt om hon inte endast vilat den i det subjektiva. Och vidare tror jag faktiskt på Grelson när hon menar att det blir sandlådekrig mellan människor som äger en hel del kulturellt kapital i stället för en politisk debatt kring ojämställdhet/makt/kön.
SvaraRaderaSom sagt reserverar mig i frågan då jag inte läst Beckman och S. Larssons uppgörelser!
Oj, tack en kommentar till. Så roligt att någon vill diskutera på min lilla blogg, det hör inte till vanligheterna!! Jag tycker inte att Beckman enbart skrev subjektiv. Jag tycker att hon placerade in sina upplevelser i en tradition av samtida texter. Men visst det hade ju varit bra om någon ANNAN än dessa kvinnor som vittnat om strukturen också ville ta och lyfta debatten, men det är inte någon annan som gör det. (möjligen Katarina Wennstam men hon räknas inte heller riktigt). Utan att dessa erfarenheter hade kommit fram så hade det bara varit fortsatt tyst och jag vet inte vad som hade varit så bra med det. Jag skulle vilja vända på det istället och göra en jämförelse med Lex Sarah. Där Sarah Wägnert gick ut och berättade om missförhållanden i vården som fick en ändring i lagen. Nu pratade hon och skrev inte, så visst det är en skillnad, men det var genom att tala om som det blev ändring. Jag tror att vi behöver den här typen av "vittnesskildringar". Ja Gunther Wallraf och Barbra Ehrenreich har ju jobbat på liknande sätt. Ja sen är det alltid tacksamt att förlöjliga den så kallade kultureliten eller folk med stort kulturellt kapital. En billig poäng tycker jag...
SvaraRaderaJag retar jag mig på att man istället för att prata om strukturerna väljer att felgöra Beckman och säga att hon gör sin framställan på fel sätt!! Men det är väl egentligen först möjligt att se om debatten varit bra när den blåst av och man kan se ifall den påverkat verkligheten.
Men anonym det var kul att du skrev en kommentar fast du inte hade tid
SvaraRaderaJag håller med Anonym och tycker att denne har gjort en bra tolkning av det som jag försökte säga i min text. Jag är oerhört kluven och tycker ofta att det är fantastiskt bra med personlig erfarenhet. Däremot tyckte jag att Beckmans exempel dels var ett dåligt sådant, sedan går det inte att komma ifrån att hon också sitter på ett stort kulturellt kapital. Jag tycker att det finns en skillnad mellan att försöka utbyta erfarenheter för att kollektivt se strukturer och mönster och att skrika ut dem enbart för egen del.
SvaraRaderaSvårt att vara mer konkret än så, men framförallt är det ett problem för debatten när bara de som kommit ur någonting (fallet Sveland) och har erfarenhet (fallet Kielos) verkligen får uttala sig. Att bygga politik på erfarenheter är enormt viktigt, framförallt i feministiska frågor. Det privata är politiskt, men allas privatliv är inte intressant. Det är där jag kan känna att det blir avpolitiserat, när det blir ett fåtal starka röster istället för ett gemensamt byggande av politik utifrån allas erfarenheter.
Ja jag håller inte med dig. Men det var kul att du tog dit tid att ta dig hit för att diskutera Elin.
SvaraRadera