I dagarna fick jag hem ett nummer SKTFtidningen Allt om Jobbet, tema kultur och fritid. Ett skarpt nummer som lyfter fram problem i dagens kommunala kulturliv. Men här finns också en del optimism, som i artikeln om Vara, hur konserthuset har betytt mycket positivt för bygden. En studie från Handels i Göteborg visar också att de intäkter som kommunen gör på alla som kommer till konserthuset är större än kostnaden för bidragen. Nu planerar Vara för ett nytt kulturhus med konsthall och en jätteanläggning för ridsport. Dessa satsningar är ett sätt att försöka komma till rätta med befolkningsminskningen, för att locka dit nya invånare.
Kommer att tänka på när jag och min min man flyttade från Gamlestaden till Högsbo. Andra kvällen vi bodde där så försökte vi hitta en krog, men det fanns inte, bara en pizzeria utan rättigheter. Är detta allt undrade vi och kände en slags gemensam ångest över att det verkade som om vi hamnat i en slags sovförort bland människor vi aldrig skulle få lära känna. Affärer fanns det inte heller i någon större utsträckning. Men biblioteket som låg alldeles bredvid pizzerian var öppet så vi gick dit i stället. Sen fick vi barn och då var det Öppna Förskolan på Fyrken som gjorde livet uthärdligt. Utan biblioteket och Öppna förskolan så hade tillvaron i Högsbo varit väldigt mycket eländigare för mig, så är det väl överallt, det är den lokala infrastrukturen som gör det.
Tillbaka till SKTF tidningen så finns där också en artikel där forskningsresultat visar att kulturupplevelser är bra för hälsan. Egentligen tror jag man skall akta sig för att över huvud taget leta efter den typen av argument för att motivera kulturen. En tillspetsad konsekvens av en sådan argumentationsretorik skulle kunna bli att socialstyrelsen rekommenderade 2 teaterbesök om året. Fast nu gör ju inte socialstyrelsen så längre. Men för mig är själva strävan mot att alltid försöka vara nyttig och förståndig en kollektiv mental ohälsa som bland annat gör oss lättmanipulerade vad gäller reklam och överdrivet nitiska i våra försök att definiera oss själva som människor. Ja det där vill jag egentligen inte gå in på, men för mig är kulturen en av de områden som står för det andra, det som rycker loss men samtidigt förklarar, ger en mening som sträcker sig utanför jaget.
Men det är en del personer som inte går att prata med om man inte har rationella argument. Som Thomas Idergard, ansvarig för tankesmedjan Timbros välfärdsprogram. Han får svara på frågor om välfärd och kultur i SKTF-tidningen. Så här svarar han på frågan om kommunpolitiker som vill satsa på kultur för att få dit invånare:
"Det är inte kommunernas primära uppgifter att få folk att flytta dit. Men om man sköter sitt kommunala uppdrag på ett bra sätt kommer folk att göra det i alla fall. Kultur är fint och bra men det är inte en offentlig uppgift att finansiera allt som är fint och bra"
Jaha liksom. Så långt tänker alltså ansvarig för Timbros välfärdsprogram. Herre gud. Rationellt och bra.
Fint och bra...
SvaraRaderaTänk om de någon gång kunde säga rätt ut att:
"Vi skiter i kultur! Det ger inga pengar!"
PS: Var det biblioteket på Axel D:s Torg...?
Såg denna kommentar först idag. Ja det var på biblioteket på Axel Dahlströms Torg. Jag lyckades nästla in mig där så pass att jag faktiskt arbetade där på ett gravvik några år senare.
SvaraRaderaTack igen. Känner mig nästan överväldigad. Nu har jag fått 3 kommentarer i min blogg på bara några dagar. Vet inte ifall du har koll på detta, men vi har några gemensamma bekanta. Jag är god vän till Anna, Bosse och Leon. Bosse har pratat om dig.