Livstilsblogg

Jag skriver för att foga samman tillvarons olika essenser. Inte för att gå emot rådande ideal utan för att få ett bra liv. Förresten så finns det många rådande ideal jämsides och hittar man inget man trivs med så får man skapa sig något eget.

lördag 15 januari 2011

Överspelad

Denna blogg börjar kännas lite överspelad. Jag har på något sätt uppnått vad jag strävat efter Jag antar att blogga är en prosaisk översättning av jamma. Jag har blivit lite friare. Lärt mig lita på min förmåga. Att skriva på romanen är ungefär motsats mot att blogga. Ett blogginlägg lägger jag aldrig mer än högst en timme på, beroende på hur långt det är. Men jag arbetar aldrig med orden, låter dem komma som de vill. Utan kollar bara snabbt ifall det finns några uppebara fel. Med romanen, är det, ja herregud, helt tvärtom. Där letar jag efter ett slags exakthet. Många som läser min blogg tror säkert inte att jag är så sjåpig när jag skriver, men det är jag, och därför kan jag i princip aldrig läsa om något av mina blogginlägg mer än ganska flyktigt och utan tyngd, för det finns alltid en chans för mig att fastna i min egen text, den bästa av egotripper, helt inåtvänd, utanför allt annat.

Inte så att det måste vara så unikt och nyskapande, men det skall vara meningar med en klangbotten som når mig. Jag tycker att det är lite jobbigt att prata om hur långt tid det tar för mig att skriva varje sida. Allt jag kan säga är att det kan ta fruktansvärt lång tid.

Mitt skrivande av romanen går till ungefär så här. Först skriver jag ner det som rinner genom händerna på mig. Sedan ändrar jag. Sedan ändrar jag igen. Sen får jag ändra en tredje gång eftersom det börjar se konstruerat och överlastat. Därefter följer filandet som skall skapa melodi och resonans mellan raderna, skapa något eget. Under hela skrivperioden händer det saker med mig. Det är väl vad som kallas att gå från klarhet till klarhet.

Den största insikten jag fått idag är att man inte kan känna i en bättre roman skriven på 2010-talet. Det får vara slut med att kännandet och för det som kommer ut ur kroppen för att bilda det ena eller andra som tankar eller rörelser måste få andra metaforer. Ni hör ju själva det är väldigt överdrivet. Ja det är en märklig sak att hålla på med.

Sen själva historien. Inget märkvärdigt alls. Kommer säkert gå som bygderoman om den kommer ut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar