Nu är det snart Halloween och mycket uppmärksamhet på skräck, mörker, död, förbannelse etc. För mig har detta blivit en tid då jag valt att gå in i det personliga mörkret (ja jag vet att jag inte att jag kom på det själv). Därför tycker jag att Halloween är en suverän import från det stora landet i väster. Varför? Här följer en lite omständig förklaring som handlar om varför halloween eller mörkret är bra för just mig.
Ibland hör man att vi lever i en olycklig tid. Bullshit menar jag som tror att alla tider är olyckliga tider. Det är bara olika sorters olycka, nu sedan Freud, välfärden och kapitalismen så handlar det dock ofta om den personliga olyckan eller personliga lyckan, inte om svält, pesten eller lössen. Jag menar att det är egoismen eller det koncentrerade intresset runt den egna personens utveckling som göder den personliga olyckan. Många personer som går omkring och ältar sina små personliga problem, genom att ständigt prata om dem och definiera dem, skulle må bättre av att skaffa sig större mer kollektiva problem, alltså att arbeta för någonting som de tror på som är bra för fler än dem själva. Jag tror också det är ett problem i många kvinnliga gemenskaper att man närmar sig varandra, blir vänner med varandra genom att berätta om saker man tycker är jobbigt. Men det är också lite märkligt att det anses som att man är öppen bara om man pratar om vad som är jobbigt, som om det är givet att att det kvinnliga inre är tragisk. Det är som hundar som lägger sig platt på marken för att visa att man inte är ett hot. Att det har blivit så tror jag också har med det egoistiska samhället att göra, man har förlorat förståelsen för hur ens personliga styrka kan tillföra gemenskapen, kollektivet och sedan ge tillbaka till jaget. Bilden av den olyckliga kvinnan är också en bild som frodas i våra damtidningar, där det på olika sätt handlar om hur kvinnor burit säg åt för att bli fria från olyckan, eller hur de är olyckliga blandat med råd om hur man skall bära sig åt för att få den perfekta kroppen.
Till detta kommer den i dag översvämmande mängden självhjälpslitteratur, som i sitt alltmer desperata tilltal predikar hur man skall bära sig åt för att bli den lyckliga människan. Mycket i dessa böcker går ut på att man skall försöka utplåna mörkret, tänka positiva tankar genom att koncentrera sig på sitt ego. Vilket måste vara helt fel väg att gå eftersom vi finns i en värld som innehåller både ljus och mörker och låtsas man inte om det ena så kommer det självklart slå tillbaka med ökad kraft. Att detta slår tillbaka är inget som jag hittat på. Vi får exempelvis ett allt mer ökat kontrollbehov, som i sin tur leder till ökad oro, för ju mer man försöker kontrollera, desto mer inser man att man inte kan kontrollera. Läste nyligen i tidningen att barnens mobiltelefoner gör att de är mindre trygga nu än tidigare, eftersom de är mer kontrollerade och på så sätt inte att bygger på den självständighet som de ändå måste skaffa sig en dag. Ja det finns en massa saker i vårt samhälle som försöker lura oss att tro att vi är trygga och det tror jag också bidrar till vår olycka. För vad som helst kan hända när som helst, allt går inte att styra med positivt tänkande. Det mörka finns alltid med som en joker, är man beredd på det så blir det kanske inte så farligt. Jag tycker att det är bra med skräck och mörker för det bidrar till att få det mänskliga psyket att förstå att allt inte går att kontrollera och med den inställningen tror jag man kan få en mångt mer avslappnad inställning till tillvaron. Vi är gjorda för att skrämmas upp ibland helt enkelt. Genom att bli en del av mörkret så kan man också på ett mer nyanserat sätt kämpa för en bättre värld. För inget är ju egentligen svart eller vitt, det mesta är olika nyanser av grått och det är först när man fattat det som man kan göra nytta. Det är fanatikerna som är svart vita, vara sig de skriver böcker om lycka eller tillbeder satan och de är till stor skada för vårt samhälle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar