Till Anna Ankas försvar

Till Anna Ankas försvar

Innan jag sätter i gång att försvara Anna Anka så vill jag ha sagt att vad gäller jämställdhet så lever jag som jag lär. Jag är en tvåbarnsmor som som lever i ett jämställt förhållande. I perioder tar min man lite mer ansvar för hushåll och barn än vad jag gör och ibland är det tvärtom. Men för det mesta delar vi lika. Detta är inget märkvärdigt för vare sig mig eller min man, men visst märker jag att jag har ett bättre och betydligt friare liv än många andra i samma situation. Vill också påpeka att jag inte tror på det livslånga förhållandet som något ideal. Eftersom kärnfamiljen fungerar så dåligt så är den absolut något som bör ifrågasättas. Största problemet i dag är kanske att samhället är uppbyggt runt ett kärnfamiljstänk, vilket gör att de som inte lever i en kärnfamilj kan känna att de befinner sig i en utsatt situation. Vi lever under en norm som inte fungerar särskilt väl och det är olyckligt på många plan.

Ja men jag lever i alla fall i ett jämställt förhållande med min man och vi vill som det ser ut nu av flera skäl gärna leva länge tillsammans. Så tror jag trots allt fortfarande att många tänker. Men i många av de familjer som jag känner till där man skiljt sig så beror det på att många män inte tagit särskilt gott ansvar för familjelivet. Vad nu detta beror på kan man fundera många varv på, men en statistisk sak är att förhållanden där föräldrarna delar på föräldraledigheten skiljer sig mer sällan.

Att jag nu säger att jag går till Anna Ankas försvar, är att jag menar att hon säger saker som många i dag fortfarande lever efter, trots att de tror på något annat. Det är lite av min generations problem. Vi vet en massa saker som vi inte tar ansvar för. Vi vet att vi lever ett liv som är ekologiskt ohållbart, men vi gör inget åt det. Vi odlar sexismen allt vad vi kan, trots att vi vet att det är vi själva som får lida av det. Vad gäller planeten så kan jag själv inte rädda den. Jag måste göra vad jag kan, men tillvaron tvingar mig ändå att blunda för att stå ut. Vad gäller jämställdheten. Jag drabbas av det dagligen på min arbetsplats, i det kvinnodominerande, självförnekande yrke som jag tillhör. Men jag hugger emot, försöker förändra. Däremot har jag väldigt svårt för att tycka synd om människor som inte gör något för att förändra.Ja de får gärna vara passiva, men då ska de fan inte klaga ungefär. Det finns riktiga problem i världen. Och gnäll skapar dålig energi och ger absolut ingenting. Jag vet att jag är hård i min nolltolerans för gnäll, det har min man och mina barn fått erfara. Barn visst måste de få gnälla, men vuxna människor. Nej. Där är det ansvar som gäller eller att knipa käft.

Så Anna Anka. Hon säger att män som tar hand om barn mer än tjugo minuter är patetiska och att de inte skall vara pappalediga. Men i hur många förhållanden har männen varit pappalediga mer än under en extra semestermånad? Ja och hur många kvinnor är det inte som på något sätt tycker att deras sätt att ta hand om barnen är bättre och värdefullare än barnens pappor? Som på något outtalat vis menar sig vara närmare barnet? Vad är det annat än ren och skär sexism? Med tanke på hur dagens skola ser ut, med brist på manliga lärare så tror jag att pappan i vissa fall faktiskt är viktigare än mamman. Ja åtminstone lika viktig.

Sen det där med kroppen. Att svenska kvinnor är slafsiga eller vad det var hon sa. Hur många svenska kvinnor har inte ett osunt och förhållande till sin kropp, tycker att de är just så som Anna Anka säger att de är? Jag kan förstå om man tycker att man har problem med sin kropp om man har en övervikt som är en medicinsk fara, men annars,? Det handlar väl bara om olika ideal, att på något sätt inordna kvinnan på ett sätt som gör att hon känner att hon inte duger, så som det alltid har varit. Förr hade vi ingen rösträtt eller utbildning och nu är vi inte snygga nog. Det är ett arv som vi måste försöka förstå , att samhället alltid talar om för oss att vi är fel. Vi måste försöka komma i håg det och göra något åt det, om inte så för våra döttrars skull. Jag vet inte ifall jag tycker att Anna Anka är så mycket värre än någon annan. Jag tycker hon är bättre. Hon står i alla fall för vad hon gör, även om jag inte håller med henne om något. Men hon säger alla de där tokigheterna som folk gör och det bidrar till att folk reagerar.

Vad jag inte gillar med Anna Anka är att hon baktalar den amerikanska mannen och den amerikanska kvinnan. Hon säger att amerikanska kvinnor inte är ute efter en utbildning utan en rik man och att den amerikanska mannen är så där, ja ni vet, totalt blåst eller Usama Bin Ladin aktig som Henrik Schyffert uttryckte det. USA verkar ha allt, men där finns också en spjutspets av intellektuella och feministiska tänkare. Heja dem!