På jobbet har vi pratat om att allt mer forskning om människor i samhället grundar sig på medicin och neurologi. Mjukare vetenskaper som exempelvis sociologi är helt ute. De vetenskapliga rön som grundar sig i exempelvis neurologi presenteras som fakta och sanningar. Men hur väl kan vi lekmän bedöma den här typen av forskning? När dessa rön presenteras så är det sällan något kritiskt granskande mer artiklar där man kan läsa att "nu vet man".
Det här känns farligt nära de problem och den kritik som man hade mot den social ingenjörskonsten. Man placerar felen in folks huvuden istället för i samhället. Hur kan man värja sig mot den här typen av forskning? Ja först bör man väl inse att vi inte kan bedöma sanningshalten i vad de forskat. Men sedan gäller det väl också att fråga sig vilka praktiska konsekvenser forskningsresultatet har, hur man kan tillämpa forskningen ute i samhället.
Jag tycker det vore betydligt mer intressant att få reda på mer forskningsresultat om hur man skall göra för att alla dessa olika människor med sina olika hjärnor (formade av det ena eller andra men faktiskt människor som finns och verkar ha funnits i alla tider) skall kunna få plats i samhället, hur vi skall göra för att sluta se dem som felande länkar som skall medicineras till en normalitet.
Jag tror heller inte att det är någon slump att den här typen av hjärnforskning lyfts fram i tider med effektivisering och vintsoptimering både i mjuka sektorer som vård, skola och omsorg, men självklart också i traditionellt kapitalistiska sektorer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar