I början av veckan gjorde vi ett youtubeklipp för Kortedala och Gamlestadens biblioteksblogg. Det handlar om att vi barnbibliotekarier förväntas vara av en finare sort, befriad från alla själviska behov, oberoende av fritid, pengar och annat umgänge än barnboken, bla bla bla. Det handlar om tystheten som gör att inga chefer någonsin för frågan om mer tid för läsning till barnbibliotekarierna, utan att det är något som barnbibliotekarierna själva i alla tider fått kämpa för. För tio år sedan var det till och med så på många bibliotek att barnbibliotekarierna hade lägre lön än vuxenbibliotekarierna, trots att de bevisligen jobbade mer. Det var liksom finare att jobba med vuxna människor. Än i dag råder märkliga förhållanden på många små bibliotek. De vuxna låntagarna angår alla medan barnavdelningar bara angår den enda barnbibliotekarien trots att kanske hälften av låntagarna är barn. Men visst handlar det om jobbet som barnbibliotekarie ofta går till någon som kanske fått lite för mycket bekräftelse som den duktiga flickan i klassrummet. Den som alltid lyder och aldrig säger emot, som gör sin läxa och tycker som man skall tycka utan att själv kanske fundera på varför.
Men det här är inget krig mot vuxenbibliotekarierna (som jag också är eftersom jag jobbar på ett litet bibliotek där all personal jobbar mot all grupper) Det här handlar egentligen om att jag tycker att inga folkbibliotekarier som jobbar utåtriktat borde ha mer än 35 timmars schemalagd arbetstid. Resten kunde ägnas åt läsning av skönlitteratur. Då skulle vi verkligen kunna få spetskompetens och inte bara bli en mötesplats utan också en intressant och sjudande mötesplats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar