Vad hände?

I går på aktuellt sa man att de svenska förskolelärarlönerna ligger efter andra europeiska länder. Ja vi ligger visst jämsides med Slovenien men ändå. förra veckan pratade jag med en mamma i området där jag jobbar. Hon har ett barn i treårsåldern. På barnets förskola var de 27 barn. Vill här påminna om forskning som säger att ett litet barn inte kan ta in mer än 15 personer i en grupp (då en grupp med tre förskolelärare vore idealisk med 12 barn för en tvååring) I går pratade jag också med en person som arbetar inom fritidssektorn . Hon berättade att deras chefer söker samarbete med frivilligorganisationer och att de i skolan har representanter för Svenska Kyrkan. Allt för att få ner kostnaderna för kommunen. De kyrkliga tycker det är ett käckt sätt att värva barn till konfirmationen. Herregud!! Tur att jag inte har barn i den skolan. Då hade jag ställt till med ett himlans liv. Varför har man inte folk från maffian som jobbar i skolan? Man kunde väl stå fullt ut för att vi idag har en skola som under lång tid sänt elever rakt ut i kriminalitet (eftersom de inte sett någon annan möjlighet)

Det känns så bedrövligt med allting. Den svenska förskolan bedriver ett slags barnförvaring samtidigt som man som vuxen inte kunna skicka iväg sitt barn till en kommunal skola utan att kunna vara trygg med att barnen inte utsätts för religiös propaganda. Vad var det som hände? Blev vi lite för rationella? Lite för moderna?För mycket vinstoptimism?

Varför pratar man inte pressen om det här varje dag? Det är framtiden det handlar om. Finns det verkligen någon viktigare fråga? Jag mådde illa i valrörelsen när Jan Björklund sa att vi inte har råd att minska fritidsgrupperna i första hand, men några frågor senare sa att vi måste sänka skatter för att få finanisärer och innovatörer att stanna i landet. Men det är barnen som är stjärnorna, framtiden. Mindre barngrupper överallt i skola, förskola på fritidshem och högra löner för de som jobbar mot barn löser många problem. Genom att behandla skolpersonalen som paria som skall kontrolleras på olika vis löser man ingenting. Ömsesidig respekt är bättre, det sprider sig.

Under den tid som Jan Björklund varit utbildningsministern har den svenska skolan eller förskolan inte blivit bättre, snarare sämre. Nu pratar jag om de skolor jag praktiskt känner till. Björklund har till och med medgivit att det kan ta fler valperioder innan det blir som han tänkt. Eller som han tror att det skall bli. För hur skulle han kunna veta? Har han testat det någon annastans först? DET HANDLAR OM HELA MINA BARNS SKOLTID. Det är så cyniskt.

Samtidigt har det röda styret i kommunen där jag bor sagt att de skall satsa på barnens perspektiv nu när de har chansen. Trots att de haft ett styre så långt som ett mannaminne och lyckats göra Göteborgs skolor till en av landets sämsta så tror de nu att de skall klara av att ändra på det och Göteborgarna också uppenbarligen, eftersom de röstades in igen. Men är det kanske de dåliga skolorna som gjort att göteborgarna blivit så lättlurade ?

Det riktigt ruskiga med det här är att ju mer man pratar om skolor och förskolor bland politiker, ju värre verkar det bli. Hur kan det komma sig? Är poltik ett slags stödgrupper där man sitter i ring och pratar om att det är bra. Är det retoriken och inte verkligheten som ger politikerna kraft och självförtroende?

Jag ber om ursäkt för bristen på källor i denna text. Jag har lite bråttom till jobbet. Vet också att det finns rapporter som säger att lärartätheten blivit större under de senaste fem åren. Men det är inget som jag sett något av.