Hur mycket skit får man prata utan att få sparken?

Jag är uppvuxen med centerpartiet. Aldrig röstat på dem, men mina föräldrar tillhörde gräsrösterna. I går när jag hörde Maud Olofsson prata om Centerpartiets valnederlag i Aktuellt så tyckte jag faktiskt synd om Centerpartiet. I årets val hoppades jag att de skulle åka ur så att de fick ruskas om och byta ut sin bedrövliga partiledare, men så blev det inte. Fast nog förlorade de röster. Trots detta verkar Maud inte bryr sig inte så mycket. Hon sa i går i Aktuellt att de förlorat röster på landsbygden men vunnit röster i Stockholm och hon tycker det är bra med en utjämning. Hon förstod inte heller varför hon alltid får frågor om detta med landsbygden när ingen annan får frågor om landsbygdsröster. Så glömsk är hon alltså om sin egen ideologi att hon glömt bort att de för inte alls så länge sedan var ett landsbygdsparti. Hon förklarade också att de förlorade landsbygdsrösterna berodde på att man var okunniga om centerns politik och detta menade hon också gällde de egna kommunalpolitikerna ute i landet. Ja sen har hon svängt i kärnkraftsfrågan. Det är ju rena galenskapen! Hennes svar är ju som taget ur ett humorprogram! Eller har hon fått en överdos av positivt tänkande?

Bra politik märks, politiska reformer som folk är omedvetna om är inga bra reformer. Maud har släppt landsbygdperspektivet och ägnar sig numera helst åt stureplanscentern. Vem tänker på den svenska landsbygden? Sverigdemokraterna? Det viktigaste för Centerpartiet i dag tycks vara att komma så långt ifrån sin ideologi som faktiskt gav dem 20 % av rösterna på 70-talet. Istället inriktade på att vara med att bestämma med det stora partiet som de snart är en våt fläck vid sidan av. En svett fläck från det ideologiska dårhuset. Inte mig emot. Men inte heller särskilt svår förutspått. De smartaste strategerna finns helt klart inte inom centerpartiet och det kanske man ändå skall vara tacksam för.Vi som förlorade valet i år hoppas väl ganska mycket på att både KD och Centern åker ut nästa gång. Men det är liksom lite sorgligt att titta på detta ideologiska självmord. When centerpartiet goes Maud. Finns det inget piller mot sådant här? Någon diagnos man kan ställa?

Första Maj och konspirationen

Jag tror i regel inte på konspirationsteorier. Men jag gillar den typen av idéer. När verkligheten ibland ter sig väldigt konspiratorisk så tror jag att det i första hand beror på dålig medvetenhet om att man gör på ett visst sätt för att gynna sig själv, men helt omedvetet. Detta är inte bättre än konspirationsteorier, snarare värre. Med omedvetenhet kan man förstöra mycket. Genom medvetenhet gav oss Eva världen om man skulle kunna tolka bibeln på mitt sätt. Gud var inget annat än den oskrivna konventionen som man följde utan att veta varför. Fast nu har jag ju faktiskt inte läst bibeln utan detta var något jag kom på nu i stunden. Men det låter rätt bra, i alla fall i dag.

Det här inlägget skulle inte handla om religion utan om konspirationsteorier eller Göteborgsmelodier. Passar ganska bra eftersom jag så gott som hela livet varit i kommunens tjänst. Är en av de grå alltså, men jag finns likväl.

I går kväll tittade jag sist av alla på Uppdrag granskning om mutskandalen i Göteborgs kommun. Att det finns den typen av bovar och banditer i kommunen visste jag, så det är inget som förvånade mig. Det är väl mer som Janne Josefsson sa att det är så svårt att komma åt. Jag har bara väldigt länge känt mig sur över att den här typen av roffartyper finns jämsides med kulturen och att kulturen alltid får vända på varenda krona.

Vad som förvånade var snarare alla runt omkring som höll bovarna om ryggen. Som revisionen som sa sig ha gjort en revision utan att ha gjort det. Som fick det att verka som ett helt system utarbetat för att skydda brottslingarna. Som Familjebostäder som sa att de inte tyckte att Uppdrag gransknings frågor var intressanta och som hemlig stämplade sin egen utredning om fusket, en utredning som förmodligen inte fanns.

Det finns något där i bemötandet, som jag inte riktigt kan ta på. Något som jag känner igen från mina år i kommunen. När man som så många gånger i en arbetsgrupp varit något upprörande på spåren men sedan sett hur det man nyss förstått glidit en ur händerna och efteråt fått veta att man varit fel ute. Jag vet inte hur det var på sjuttonhundratalet, femtiotalet eller sjuttiotalet. Men jag förstår ju att det är en metod som fungerar i vår tid. Då många äter medicin för att klara av att inrätta sig i leden och alla är så engagerade i sina egna livsprojekt där det gäller att mota alla negativa känslor i grind. Då man får veta att det är ens eget fel om man tänker en negativ tanke. Att verkligheten egentligen är som innan i Paradiset. Detta är i högsta grad politik med direkt koppling till klimatet runt Bushadministrationen, synen på människan och hela det relgiösa dravlet som de stod för.

Tillbaka till detta med konspirationsteorier. I rapporten från 1 maj tågen i GP. Några sidor. Från Sac-tåget som enligt bildtexten var en av de största tågen fanns bara en bild, ingen text. Marginaliserad oviktig i tidningen men alltså inte i verkligheten. Det är tågen med de politiska kändisar som får text. Men det är väl de som själva står i skiten som det borde vara mest intressant att skriva om inför valet? Själv tågar jag inte, men ändå.

Ser en annan ointressant rubrik i gårdagens DN "Mikael Persbrandt är berord av Haiti-besöket". Berätta något mer förutsägbart tänker jag. Då hade det till och med varit roligare med lite skandaljournalistik där någon sa " Besöket på Haiti berörde mig" inte"

Inga problem, inga frestelser

Dag 2 innebar inga problem och inga frestelser. Under dagen var jag på en stimulerande utbildning om det mångspråkiga biblioteket. På kvällen satt jag till bords med goda vänner. Den stora frågan nu är mer varför jag valde mars och inte februari. Mars månad känns som en onödigt lång månad.

Senare i dag skall jag gå till Kicks och fråga dem ifall de vet om min favoritögonskugga innehåller palmolja. Konsumentpåtryckning kallas det, så får man hoppas att det går vidare, men det finns det ingen garanti för så klart. Eller har jag så tur att den är palmoljefri? Ögonskuggan är förfärligt dyr i och sist jag köpte den fick jag en hel massa prover på köpet
( det här börjar plötsligt likna en modeblogg, det är möjligt att bloggen just i dag har kapats av Ebba von Sydow, men det kommer ni aldrig säkert få veta). Det bara var jag och en känd musikalstjärna som köpt just denna färgkarta av ögonskuggan berättade biträdet för mig, så jag kände mig som en stjärna. Jag minns att jag nästan låtsades att jag var rik och jag njöt l av det. Jag antar att det är många som leker rika hela tiden. Eller leker Dallas som man sa på åttiotalet när jag var tonåring. Allt var kopplat till Dallas. Folk byggde Dallashus. Problem var rena Dallas och så vidare och så vidare. Sen kom Doktor Phil och förändrade bilden av den amerikanska familjen, men det tar vi en annan gång.

Min ögonskugga. Efter ett halvår gick ögonskuggan, som nästan fick mig att känna mig som en rik musikalartist, en dramatisk död tillmötes. Den krossades i min ryggsäck av romaner och matlådor. Jag hade en liten minnescermoni då jag strödde stoffet i toalettholken. (Nu vet jag faran med att lägga en ögonskugga i en ryggsäck och kan gärna ställa upp och föreläsa om det ifall jag får tillräckligt bra betalt.) Tanken var att jag skulle sjönga My way på ögonskuggans begravning, men eftersom detta var efter Anna Ankas inträde i den svenska medvetenheten så orkade jag inte med just den sången och någon annan sång kom jag just inte att tänka på, mer än Härlig är jorden men det kändes på något sätt för mycket. Efteråt undrar jag ifall jag inte borde ha bjudit in biträdet till cermonin, men det skulle ju också vara att avslöja mina enkla hemförhållanden. Min brist på samordning av färg på badrumsmatta och handdukar skulle komma i full dager och det är möjligt att jag skulle skämmas över det. Sedan skulle jag säkert känna skuld över att jag skämts på en begravning.

Dessutom är det svårt att utöva konsumentpåtryckning om man blir för tjenis med butiksbiträdena. Så är det exempelvis på klädbutiken Sarah. Jag handlar aldrig där men jag gillar att titta på deras kläder. Jag tycker synd om biträdena eftersom jag läst en del om deras dåliga arbetsförhållanden. För några veckor sedan när jag var där och såg att de sålde Bh-toppar till småtjejer så ville jag klaga men kände att det var tveksamt om biträden verkligen skulle våga vidarbefodra kritiken. I stället gick jag hem och struntade i hela saken. Kanske borde jag ha gått hem och startat en aktion, men det finns ju gränser på hur mycket engagemang man klarar av.

men Maud

Jag är lite trött på Maud Olofsson. Inte bara på grund av hur hon gjorde upp med sina allianspartier om kärnkraften utan också för att hon verkar se egenföretagande som någon slags religion. Jag har läst uttalanden där hon sagt att det skall kunna bli lika självklart med att ha eget företag som att ha en anställning. Men eftersom jag själv kommer från en släkt av egenföretagare, eller småföretagare för att uttrycka mig mer precist så tycker jag mig veta att egenföretagare jobbar nästan jämt, ofta har dåligt med pengar och inte har särskilt mycket tid för att ta hand om vare sig själva eller sina nära. Innan man bestämmer sig för att reformera ett halvt folk till egenföretagare så får man väl ändå ta reda på vad folk vill. Särskilt som jag är ganska säker på att just för att bli egenföretagare så krävs det att man är ett speciellt virke, som många av oss svenskar inte har eller är intresserade av att skaffa oss.

Ibland lyfter man också fram invandrare som fantastiska egenföretagare, men att de driver företag beror ofta på att de inte kan få något annat jobb. Istället för att jobba som hjärnkirurger eller vad de kanske är utbildade för så har de en livsmedelsbutik som de jobbar i tolv timmar om dygnet, trots eller för att de har fru och familj hemma. Jag undrar vad det är för bra med det. Jo en bra sak är det. Att jag som kund kan få många trevliga samtal med dessa högutbildade butiksinnehavare, men det är i det stora ett irrbloss i ett stort mörker.

Men trots att Olofsson pratar som väckelsepredikanten om att folk bör starta företag så har företagen inte blivit fler under hennes tid som näringsminister. Ner på jorden Olofsson. Inse att många av oss vill ha trygga gärna statliga anställningar. Fritt företagande måste ändå bygga på just frihet att vilja välja detta. Sen har jag inget emot vi i Sverige skapar bra förutsättningar för småföretagare, men det är en helt annan femma.