Melbourne. Jag var där. Så förtjust över att exempelvis gymmen ser ut som hemma. En fantastisk sak av engelsmännen att lägga beslag på denna exotiska kontinent och göra den till vår. Det är annorlunda, utomlands, men bekant och förståelig som i en film med textremsa.
Engelskan är överlägsen, the story-teller, som för berättelsen framåt, som kommer med förklaringarna och de stora omvälvande aha-upplevelserna. Vi andra blir mest viskningar och rop i jämförelse, ibland erkända men alltid something diffrent.
När jag står på bandet på gymmet lägger jag märke till att Josefin Crafoord kör morgontv även här, fast med Tom Cruise istället för Steffo Törnqvist. Cruise ler och verkar helt tillfreds med sin nya karriär. Upptäcker också att den svenske föredetta hovreportern Daniel Nyhlén arbetar som Hollywoodreporter för Australiensisk tv, något fetare, men samtidigt brunare.
Vid en närmare titt ser jag att det alls inte är Josefin Crafford, eller Tom Cruise, eller Daniel Nyhlén. Men de ser precis likadana ut. Same stuff, diffrent place. Som ett slags franchiseföretag med tvunderhållning. Man plockar fram ett visst antal persontyper som sedan skall befolka världens alla västerländska tvkanaler. Orsaken är mig obekant, men Cornelis Vreesvijk hade aldrig fått jobbet. Vilket är värdelös information eftersom han nog aldrig heller hade sökt.
Allt det här lägger jag märke till när jag ser på tv på gymmet. Det är varmt ute och efteråt sätter vi oss på ett kafé och dricker en latte. Det är inget Starbuck kaffe, men helt okej. En bra latte, även om jag valt andra bönor om möjligheten hade funnits. Skönt i alla fall att de lärt sig något om kaffe så man slipper té. Så härligt att man kan få allt det här bekanta samtidigt som det snöar hemma och man själv sitter utomhus med solskyddsfaktor trettio och bara bá...bá..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar