Vad är det för fel på svenskarna??

Alla pratar om Bjälsta. Jag har inget att säga för detta om det bristande civilkuraget är ungefär vad hela min blogg handlar om.
Vad är det för fel på folk? Det är mot denna fördummning, brist på civilkurage och detta samhällsförfall som vi måste skydda våra barn, ingenting annat. Det är inte sockret, dataspelen, knarket, det är vi föräldragenerationen, de dåliga förebilderna som är det stora hotet för dagens barn. Den totala bristen på engagemang i allt som inte rör det egna fläsket.

Blir det bättre? Nej sämre. Nu när allt går på tvärs. I toppen som den politiskt mest lyckade, den som alla i dag försöker härma finns Reinfeldt, med sin hemtrevligt tillbakalutade och överlägsna retorik. Det handlar inte om att ha den bästa glöden, utan att lugnt idiotförklara sina motståndare genom att vara den som inte brusar upp, som inte är engagerad, utan blasé, men ändå alltid mest självklar. Den vinnande retoriken i Sverige i dag är helt enkelt att vara lugn i överkant och på så sätt vara någon som står för det etablerade som någonting bra som man kan luta sig tillbaka i. Glöd och engagemang tolkas snarast som personliga problem. Arg blir man istället när någon ifrågasätter det sjuka etablissemanget genom att exempelvis anmäla en våldtäkt. Vad man försvarar är lugnen, friden. En kollektiv stillhet som i de flesta hand inte handlar om något annat än hämningar. Att tro att det man har att säga skulle förändra å ena sidan alldeles för mycket, å andra sidan alldeles för lite.
Här kommer ett youtube klipp från ett annan folkvald församling:

Katja Wulff

Har läst om Katja Wulff ett par gånger nu. Hon lagar mat på sin kaffebryggare och bakar bröd på sin locktång. Idén kom efter att ha trängts lite för många gånger i studentkorridorköket. Och jag som går och längtar efter en Agaspis...Det finns en underbar symbolik i detta att Katja Wulf får en plats i den svenska media just nu.

Enkelheten är alltid något att utgå ifrån. Bara nu inte regeringen får några idéer om detta för att dra ner kostnaderna för arbetslösa och pensionärer. Så att man säljer ut ålderdomshemmens spisar till privata företag så som kommunen får leasa och sedan har ett annat företag som har dyra kurser för underskötersköterskorna om hur de skall laga mat på locktänger...

Nej Katja Wulff är bra för att hon sticker ut mot alla Agaspisar och prettotyper som felaktigt menar att kreativitet i vardagen måste vara lyxbetingad. Som symbol är Katja Wulf suverän.Hon sticker ut mot konsumtionssamhället och alla tillkrånglade och alltså fördummande idéer om hur livet bäst skall levas med rut och rot, panikångest, följdsjukdomar och ett allt mer komplext förhållande till lyckan.

Här är en länk till Katja Wulffs twitter.

censur i jakten på den perfekta barndomen

I dag är jag väldigt trött och har definitivt inte ork att skriva här. Men vissa saker kan man inte bara låta passera. Som att man kunde läsa i tidningen i dag att barnboksförfattare känner sig väldigt censurerade av unga redaktörer som vill skapa en trygg värld i böckerna genom att exempelvis inte ha vuxna som dricker alkohol. Författare berättar att de blivit censurerade. Ja vad skall man säga? Ännu ett destruktivt tecken i tiden. Förr hade man religionen som satte gränser för folk, i dag är det märkligt nog upplysning , medvetenhet och säkerhetststänkande. Det enda som är bra med att ha tillrättalagda barnböcker är att hålla neurotiskt oroliga föräldrar på mattan. Att till godo se dessa behov är att som mata en eld med ved, det blir bara värre. Det handlar om föräldrar som helst av allt skulle vilja ha kontroll över varje tanke i deras barn hjärna. Som inte vill låta barnen ha barnböcker som en fristad. Ett ställe som är fri från pekpinnar och som tar barnens parti och framförallt en värld där barnen kan känna igen sig i. Astrid Lindgren var banbrytande i denna traditionen. Med sina barnböcker och sitt arbete som redaktör på Rabén och Sjögren fullkomligt revolutionerade hon den svenska barnboken, för det blev hon och många svenska barnböcker världsberömda. Hon fattade att barnböcker som skapade läslust skulle göras för barnen och inte som ett medel för de vuxna att i ännu ett område få kontroll över sina barn. Barnen fick rätt till samma frigörande läsupplevelser som de vuxna haft sedan Madame Bovary.

Men nu är vi alltså barnboken på väg att utarmas till att bli läroböcker i att leva det perfekta livet, ungefär som Lilla Katekesen var förr i världen. Det är så korkat och brist på konstnärlighet att det står liksom för sig själv. Allt som jag skulle kunna skriva nu om detta har läsaren förmodligen redan tänkt ut själv. Jag är inte emot politisk medvetenhet, men jag vill låta barnboken vara konst och som på så sätt kommer att spegla samhället och inte läroböcker som skall förändra samhället. Hjärntvättar vi barnen så kan också andra göra det senare i andra syften. Vi måste lära dem tänka fritt och bör inte lägga allt för mycket tillrätta.

Citat ur en barnbok från 1965

"Kapten Kruut slog bakut!
Skepp ohoj! Ro i lä!
Kapten Stolt slog en volt
just när klockan slog tre!
Kapten Wasa slogs av fasa
Kapten Näck slogs av skräck!
Kapten Äran av förfäran
Kapten Bläck han slog i däck!
Brassa på! Över styr!
Ro i lä! Hämta hem!
Kapten Smolk drog sin dolk
och tog livet av folk!

Ur Sjörövarboken av Lennart Hellsing (en bok som jag och min son älskar)

Förödande nationalism

På dagens debattsida i Dn skriver forskare från olika områden om att det är ett problem att enskilda länder försöker få till befolkningsökningar när vi står inför en global befolkningsökning som är svår att klara av. Jag har länge funderat över varför man i Sverige ibland pratat om att vi behöver högre födelsetal jämsides med en debatt om en planet som håller på att överbefolkas. Sverige är ju ett extremt glesbefolkat land, så det är klart att här finns plats för många fler, vilket naturligtvis skulle skapa fler jobb. Men folk finns redan på andra ställen på planeten så med en friare invandring så skulle kanske problemet lösa sig själv.

Det är väldigt märkligt att debatten om invandringen nästan alltid handlar om invandringen som något tärande, om att som man brukar säga våga se problemen. Jag förstår inte riktigt vem det är som inte vågar se problemen. Jag har aldrig hört någon debatt där man inte pratat om problemen, men sällan hört att det pratas om möjligheterna med invandringen.


Men herregud, folkvandringar är något klassikt. Det har alltid funnits, kommer alltid att finnas. Precis som alla slags förändringar så kommer det att skapa problem men också möjligheter. Men på lång sikt är det bättre att ha folkvandring än att vara utan, det säger de flesta av historiens exempel.

Ett problem är så klart att vi lever i ett klasssamhälle, där folk i lika hög grad som de älskar att ha en monark, icke folkvald utan född fin så att säga, också älskar att ha någon under sig, någon som har det lite sämre, som man kan känna sig bättre än, avgränsa sig emot. Den subtila glädjen i att ha någon att se ner på finns överallt i samhället. Det är en av klassamhällets grundstenar, men ser olika ut på olika ställen och blir så klart brutalt tydlig bland grupper som inte släpps in i samhället, som måste kämpa för att skapa sig en grupptillhörighet.

När Sverigedemokraterna pratar om svenska traditioner och värderingar så undrar jag en hel del. Traditioner som inte förändras i tiden är konserverade traditioner. Som någon sa på en föreläsning jag var på nyligen; om vi inte utvecklas vad gör vi då? Vad är tanken? Eller vad kommer det för bra med en sådan tanke? Finns det något enda positivt exempel?

Kris

Trots att jag säger att jag inte skall läsa skit denna månad så läser jag nyfiket alla löpsedlar. Det är mycket kris på löpsedlarna. Kändisar som talar ut om kriser i sina förhållanden. I dag var det också ett löp om Kaos på tv 4 i samband med hur folk röstade i Lets Dance. Oj oj oj. De starka begreppen börjar bli urvattnade.

Men Kris vad är det? Rent medicinskt så kanske man kan säga att livet är en kris med dödlig utgång. Det är fakta att vi är döda eller ofödda långt längre tid än vi lever. Fast livet är det enda vi vet om säkert, så hur skall man göra egentligen? Tänk på döden står det porten till kyrkogården? Eller tänka på livet kanske är bättre? Att vi är liv och att det vi gör lämnar spår efter sig? Jag tror att det är bra om vi inser att vi ständigt bidrager till samhället genom att ta ställning, eller genom att inte ta ställning. Mest är det väl tyvärr så att vi bidrager mest genom att inte ta ställning

Nu låter det kanske som att jag är religiös, men det är just det jag inte är. Jag är emot dogmer och fixerade trosuppfattningar, men för att försöka vara en bra medmänniska. Det är enklare på pappret än i verkligheten och därför är jag också särskilt förtjust i att skriva.

Man pratar ofta också om en planet i kris. Det är en kris som jag alltid, åtminstone teoretiskt, varit engagerad i. Jag försöker vara miljömedveten och särskilt denna månad då jag skall hålla mig ifrån skräpkulturen. För dåliga miljöval bidrar ju också till slit och släng mentalitet, som väl kan sägas vara ett slags kollektiv idioti, där vi uppehåller oss i första hand av sådant som i längden inte bidrager till något gott.

Jag har väldigt problem med tulpanerna. Under vårarna brukar jag köpa hem en bukett varje vecka för att de är en av de sakerna som gör mig glad, som gör att jag står ut med att ta tag i sådant som är besvärligt. De vackra tulpanerna som blir ett slags bevis på att livet förutom att vara en kris samtidigt är skönt och vackert.

Men jag skall vara speciellt miljömedveten den här månaden så bör jag alltså inte köpa tulpaner. Det känns krisartat.

Jan Hedh håller på att ta över mitt liv

Som jag har berättat tidigare så är jag känslig för trender. Nu är det som bekant modernt att baka bröd. Att jag hoppat på den trenden är ingen slump. Jag har alltid varit intressera av att baka. När jag var tio år hade jag ett 4H- företag i bakning. Ett tag funderade jag faktiskt på att bli bagare. Jag är uppvuxen med stenugnsbakat, osv, osv i all oändlighet amen.

Men när en låntagare tipsade mig om "Bröd och kaffebröd" av bagaren Jan Hedh, så tittade jag i boken med skeptisk min. Det här var för svårt, för mycket, totalt utflippat insnöat för att passa en tvåbarnsmamma som har ett dussin får många järn i elden.

När jag först tittade i boken kom jag att tänka på dokumentären om hästmannen och hur han hästmannen, alltså Stig Anders, bakade i en inte diskad degbunke med en hel del degrester på kanterna. Jag fick inga svar i filmen men mina kunskaper om brödbak sa mig dock att de gamla degresterna från bunken fungerar som jäst för den nya degen, för det är ju så det fungerar. Att köpa jäst till någonting annat än hembränning är överskattat.


Om Stig Anders från Hästmannen står för den ena extremen i dagens bakning så står Jan Hedh för den andra. Jan Hedh gör bakning till en en konst och får mig att tvivla på att det duger med mitt gamla vanliga vetemjöl eftersom jag lärt mig att det är så mycket bättre med franskt.Som jäst använder han inte gamla degrester som råkat bli kvar i bunken utan ger recept på olika jäsdegar med russin, äpple och allt möjligt. Han får mig att förstå att det är amatörmässigt att mäta sitt mjöl i volym, nej med våg skall det vara. Kort sagt Jan Hedh öppnar nya vägar för mig att fördjupa mig i bakningens sköna konst.

Men innan Hedh så trodde jag att jag var en fena på att baka bröd.Nu inser jag att jag inte kan någonting. Att jag får börja om från noll. Samtidigt är jag medveten om att detta är ett ställningstagande, någonting jag väljer att köra på. Istället för att förstrött bläddra i boken och inse att det här är för avancerat för mig i mitt liv just nu, men kanske något när jag blir pensionär, så gör jag tvärtom. Jag läser varje ord och ser till lära mig allt utantill. Fattas bara att jag skriver en hemtenta till mig själv.

Gud vad jag får lust att baka!

Internationella kvinnodagen

Är rädd för rädslan, att folk inte törs stå för vad de tycker. Törs vara. Vad händer om vi tystnar? Varför är vi så rädda att ge oss till uttryck? Det finns förfärligt förtryck av kvinnor Det är ett förtryck som finns på alla nivåer, strukturellt och i hemmen.Men det finns också förtryck i vardagen som kvinnor bara går med på, så där, utan att försöka förändra. Jag kan inte tycka synd om dessa kvinnor. Jag kan bara tycka att de är förrädare i jämställdhetskampen. Jag är så satans trött på dessa kvinnor som bara går omkring och klagar på det ena eller andra som att de hade betalt för det, utan att egentligen göra något för att få till förändringar.

Ja vill inte skriva mer om det för då blir jag bara arg. Nu skall jag inte fördjupa mig mer men för att få till förändringar gäller det att göra saker på riktigt, inte halvhjärtat på låtsas för att sedan påstå att man sagt ifrån då ingen i själva verket uppfattat vad man varit ute efter. Vi som har det hyfsat bra måste bana vägen för de som har det sämre, så är det bara, för ingen annan kommer att göra det.

. Men här kommer ett citat riktat till alla fega krakar där ute:

" Det finns saker som man måste göra, trots att det är farligt.
- Varför då?
- För annars är man ingen människa... utan bara en liten lort"

Jonatan och Skorpan samtalar. Ur Bröderna Lejonhjärta, Astrid Lindgren, 1973