Det är möjligt att jag har fel, att det varit så här i alla tider. Men min vardag har jag i alla fall under de senaste åren fått upp ögonen för att folk inte vågar säga vad de tycker, att de har en konstig respekt för auktoriteter, som att man verkligen inte tror att ens röst är värd något. Detta är riktigt otäckt på ett personligt plan, en tragedi i varje människas liv som drabbas av det. Men också att de som ser detta, inte bryr sig, kanske till och med tycker det är bra att folk är oengagerade så att de kan bestämma själva. Hur kan man vara så jävla dumma att man tror att det är något bra med detta? Inte konstigt att det bildas missnöjespartier och att det finns en stor ohälsa.
onsdag 15 september 2010
Jag har ont i magen
Hur skall vi göra på söndag om Sverigedemokraterna tar sig in? Vad skall vi skylla på? Vem tar ansvaret och räcker det verkligen med att säga att man tar ansvar? Men det är inte Sverigedemokraterna som är på G. Vi är också på väg i ett alltmer auktoritärt samhälle, centralisering, ledarkult med bland annat chefer och partiledare som säger jag i stället för vi. Vad är hönan och vad är ägget? Eller är det en ren tillfällighet att allt det här råkar sammanträffa samtidigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vilka auktoriteter är du rädd för?
SvaraRaderaJag är rädd för galenskap, i mig själv och andra. Om jag hade en galen auktoritet i närheten av mig så hade jag nog varit rädd för den, men sådant har jag sluppit!! Men jag är rädd för Sverigedemokraterna, att ett sådant galet parti, uppbyggt på hat och okunskap skall få vara med och bestämma över mitt liv, det är jag.
SvaraRaderaFörr var jag också rädd för människor som orsakade att jag kände utanförskap, som inte släppte i. I dag tycker jag att det är okej om jag känner mig lite ledsen ibland och det finns så enormt mycket trevligt och bra folk som jag gillar och som gillar mig så varför koncentrerar sig på de som inte gör det, som ett citat från min favorittwitter shitmydadsays:
SvaraRadera"Don’t focus on the one guy who hates you. You don’t go to the park and set your picnic down next to the only pile of dog shit.". Ibland märker man att människor inte gillar att man är stark och det är så klart väldigt sorgligt för dem själva, för de är förmodligen rädda för styrkan i sig själva också.
Jag tror också att jag skulle känna mig rädd om jag var invandrad till det här landet och märkte att många var invandringsfientliga. Då tror jag inte det skulle räcka med att tycka det var okej att vara lite ledsen ibland. Det är därför jag har ont i magen nu.
Hmm ja, vad gör vi? Håller andan och hoppas att de går upp i rök? Jag vet inte.
SvaraRaderaTycker också att det är märkligt att det finns de idag som väljer att inte rösta på ett visst parti för att de inte tycker om partiledaren. Är det inte politiken och partierna som räknas? Åsikterna, värderingarna?
Eller har det blivit så att vi har personval numer? Och att då rösta så långt åt andra hållet det bara går, då försvinner "personen" som ogillas...
Förstår magontet. Själv mår jag lite illa.
Mest över att det inte verkar som att folk i allmänhet vågar tänka själva och ta ställning och se liiiite längre än näsan räcker...
Ja karin, du sätter fingret på problemet själv, alltför många känner sig marginaliserade och bortglömda.
SvaraRaderaMissnöjet föds inte enbart ur blint hat och okunskap. På skolan där jag förut arbetade grupperade sig ett gäng efter sin etnicitet, rånade, misshandlade och trakasserade uteslutande elever av svensk härkomst. Att tänka sig motsatt exempel, att svenska elever grupperat sig och trakasserat invandrarelever hade troligtvis skapat ramaskri över hela landet.
Det, och liknande händelser, har gjort att det vuxit fram ett oerhört hat och ryktesspridning bland (svenska) kommuninvånare. Det är ibland jättesvårt att svara på påhopp och rena fabler när man på en fest eller så berättar att man jobbar med ungdomar, alla verkar minsann "Veta hur det egentligen ligger till", och att kommunen håller på att "gå åt helvete".
Suck.
Låter tufft Sundin.
SvaraRaderaMan pratar ju om normens öga, där det är alldeles lugnt och stilla, inget ifrågasättande av de egna livsvalen. Jag kan tycka att mainstreams mediebild och kulturbild är väldigt fixerad vid ett visst slags leverne, vilket gör att så många känner sig utanför normens öga. Vilket skapar komplex av olika slag. Många gånger så blir kulturer och normer idéer om att det finns saker som är självklara, men så är det ju inte. Denna idé om att välja något självklart är så klart farlig. Mer mångfald överallt skapar säkrare människor, eftersom det inte visar på ett särskilt eller visst sätt att vara, tror jag..
SvaraRaderaEtt problem i detta är så klart att vi har en klass av konstnärer och mediearbetare som kommer från ungefär samma omständigheter, men detta kommer självklart förändras över tiden, bara vi är överens om att det behöver förändras!
Sen håller jag absolut med anonym om att det är väldigt märkligt att folk väljer att inte rösta på ett parti för att de inte gillar partiledaren. Jag brukar tänka som dig när folk säger så, men har hitills bara kännt mig helt stum av den typen av kommentarer, förmodligen eftersom jag själv befinner mig utanför normen i detta. Men det är väl bara genom att säga vad man tycker som man kan förändra normen och jag hoppas att jag blir modigare efter det här.
Appropå så tycker jag faktiskt Mona Sahlin är helt okej även om det aldrig skulle falla mig in att rösta på sossarna. Tycker att hon är personlig och utvidgar bilden av hur man får lov att vara som politiker, breddar normen,
Ledarna som personer är ointressanta, om mona hade haft någon politik att komma med hade jag röstat på henne oavsett hur fifflande hon är.
SvaraRaderaMåste bara säga att jag följde din länk till Rösta Demokratiskt och skrockade gott en stund, innan jag förstod att det inte var satir utan på fullt allvar.
Det pågår ingen massinvandring!
Det pågår ingen islamisering!
Krig är fred!
Frihet är slaveri!
hihi!
Tanken är såklart god, men tilltalet känns inte så lite indoktrinerande, och språkförbristningen roar;
”Islamisering är ett rasistiskt påhittat begrepp som varken går att mäta eller bevisa"
Rasistiskt påhittat?
Det finns också en för mig lokal anknytning när laholmstruppen sammanfattar sina insatser;
"Vi har bland annat visat verklighetsbaserade Mississippi brinner."
Ja det är ju ungdomsförbunden som står bakom länken. De har bett mig att lägga ut deras logga efter att ha läst min blogg. Klart att deras språk kanske inte är så nyanserat, men...Jag har faktist jobbat eller bott i mångkulturella områden i mer än halva mitt liv nu och jag förstår faktiskt inte problemet på det sätt som det beskrivs. Jag tycker nog att jag borde ha sett det om det var så illa som det beskrivs. Jag möter dagligen välutbildade vänstermänniskor som har en massa fördomar om folk i förorten som inte stämmer och då kan man ju bara tänka sig vilka fördomar andra har som inte ens försöker framställa sig som invandrarvänliga! Det finns alltid problem med de människor som hamnar längst ner på skalan och jag kan inte riktigt hålla med om att det enbart är deras eget fel. Folk gillar att ha någon under sig. Som jag upplever det i där jag funnits så har det som du kallar för isalmiseringen sats i gång främst efter elfte september och den hetsjakt på muslimer som då sattes i gång.
SvaraRaderaNä nu är det ju inte jag som kallar nåt för islamisering, det är ju citerat från rösta demokratiskt-sidan.
SvaraRaderaDet jag menade var skojigt med citatet är att meningen är felformulerad; istället för kalla islamisering ett påhittat och rasistiskt begrepp, berättar meningen att själva påhittandet är rasistiskt.
Själv ser jag ingen islamisering, däremot en rejäl amerikanisering av samhället och det är tamigfan inte roligt.
whoops Sundin, nu var det visst jag som hade fördomar. Ja men får väl vara glad att man får chansen att upptäcka sådant hos sig själv. Men du kommer väl hit någon gång så vi får prata mer?
SvaraRaderahaha, ja det hade varit kul=)
SvaraRadera