Livstilsblogg

Jag skriver för att foga samman tillvarons olika essenser. Inte för att gå emot rådande ideal utan för att få ett bra liv. Förresten så finns det många rådande ideal jämsides och hittar man inget man trivs med så får man skapa sig något eget.

torsdag 30 december 2010

2011 vad kan det vara för något och allt ni behöver veta om en racerkäft

Man kan undra. Meningen är väl att jag skall skriva klart min roman. Jag börjar bli klar över vad jag kan vara bra för. Att skriva har alltid varit min grej men jag har alltid undrat ifall jag verkligen har något att komma med, för mycket onödigt har man ju läst. För mig är skrivandet en blandning av fullkomlig hybris och en misstro på att jag har något alls att komma med. Allt jag skriver i romanen skall vara så totalt originellt och tankeväckande, samtidigt som jag har stora tvivel på att det är någon mening med att folk läser vad jag skrivit. Problemet är därför att jag alltid sitter fast i mina resonemang med mig själv. När jag skall svara mig själv på frågan om mitt mindervärdeskomplex så kan jag plocka fram mitt hybris och vice versa. Svaret har därför blivit att inte fundera så mycket utan skriva.

I andra sammanhang är funderande viktigt som i processer där många människor är inblandade. Jag har på sistone sett en del skräckexempel på hur man valt att exkludera både längre tankeverksamhet och personal i viktiga beslut. Bland annat har man för folkbiblioteken på några månader tänkt ut en modell av fördelning av media som innebär en chockartad minskning av mediabudget för vår stadsdels tre bibliotek. Man försvarar sig med att man dragit modellen på några möten, två tror jag. Jag vet inte vad som är mest oroväckande i detta, att man är så vårdlös med skattebetalarnas pengar, eller att representanter för folkbiblioteken som ändå tros vila på någon sorts kunskapsbank och dessutom sägs vara ett fundament för det demokratiska samhället, inte är på det klara med vikten av vare sig välgrundade eller förankrade beslut.

Man kanske inte skall vara så drastisk att man kallar det självmord men väl för en självdestruktiv rörelse. De största förändringarna i medianslagen är att i stadsdelar där man har låntagare som lånar mycket kommer att få mer medianslag. Detta är kanske logiskt på ett sätt. Men dessa låntagare är de som är aktiva och beställer nya böcker, de som i mångt och mycket tillhör den bildade medelklassen. Och om man vill ha levande bibliotek överallt så bör man väl istället satsa mer i biblioteken där man lånar mindre?

Som det blir nu så får våra låntagare som i regel inte beställer böcker, men väl har många besökare, mötas av tomma bibliotek utan några som helst nya böcker, eftersom de få böckerna kommer att fara runt mellan de välbeställda köande låntagarna. På så sätt blir det nya medianslagets systemet ett slags förlängning av rutavdraget och det är våra lite fattigare låntagare som får betala. Ett moderat samhälle indead. Eller vänta, var det inte sossarna som styrde i Göteborg, med stöd av Miljöpartiet och Vänstern? (Jag är så trött på denna medelklass som utarmar vårt samhälle, genom att dra upp tempot då de har rutavdrag, som förstör kommunbudgetar genom att välja friskolor och som nu också i Göteborg dessutom skall ha en stor del av medianslaget för biblioteken och samtidigt röstar för sänkt skatt)

Sen skall man också göra vissa speciella inköp, på stadsbiblioteket, och det låter ju bra, om det varit just specialmedia, men inköpen skall också gälla skönlitteratur som fantasy och manga. Vi har väldigt duktiga specialister på våra bibliotek av fantasy och jag blir förbannad bara jag tänker på att denna kompetens inte längre kommer att tas tillvara.

Ja nu skall jag inte haka upp mig på detta. Jag hoppas fortsätta jobba deltid, skriva om så inte ett ord blir tryckt. Så livet blir hur som helst bra, för jag har den rätta inställningen vet ni och det är inget jag gått på kurs för, utan något som jag råkat födas med, turligt nog.

Nu hade jag egentligen tänkt skriva om Kal P Dal, mitt fantastiska recept på gorgonzolasås, hur jag tränar och ger barnen godis före maten för att få dem hungriga. Men man kan ju inte hålla på hur länge som helst. Jag har introducerat ett nytt ord för mina kollegor i dag; racerkäft. De visste inte vad det var, men en racerkäft är alltså en person som pratar snabbt och mycket. Jag var en riktig racerkäft när jag var liten, men numera är jag endast racerskrivare. Punkt. Resten får jag skriva en annan dag.

2 kommentarer:

  1. "Jag är så trött på denna medelklass som utarmar vårt samhälle, genom att dra upp tempot då de har rutavdrag, som förstör kommunbudgetar genom att välja friskolor och som nu också i Göteborg dessutom skall ha en stor del av medianslaget för biblioteken och samtidigt röstar för sänkt skatt"

    Vilken smart iakttagelse.

    SvaraRadera
  2. Du har sen smart fru helt enkelt. Grattis!

    SvaraRadera