vardagshjältar

Jag befann mig på en buss för någon vecka sedan. In kommer ett gäng ungdomar i slängig stil. Nysvenskar, mörka, tatuerade, stora byxor. Såg ganska trevliga ut om du frågar mig. Då de gått in i bussen skriker busschaffören upprört till dem att han inte fått se deras färdbevis. De käftar emot, säger att han inte är någon kontrollant och lämnar förnärmat fordonet. Därefter går en medelåldersman fram till busschaffören och visar upp sitt färdbevis säger "ursäkta jag visade heller inte min biljett". Ja vi var ju i Sverige, så det blev inget jubel och inga applåder, men det hände definitivt något positivt i bussen efter det. Eftersom vi lever i ett tämligen civiliserat samhälle så är mobbning eller diskriminering oftast hårfin och svår att ta på, verkar nästan rätt när den sker, om ingen visar något annat.