Nu skulle jag skriva något om tid. Att på sätt och vis var det väl lättare förr, när folk visste om att de var slavar. I dag är vi slavar men tror att vi är fria och där kommer problemet. För friheten, liksom lyckan, finns bara i små doser. Över det hela taget så måste man ju anpassa sig till både det ena och andra för att få ut någonting av samhället. I det hänseendet är det en talang att kunna underkasta sig, att vara slav. Jag menar inte att det är bra, bara att det är så det är för de allra flesta av oss.
Nu kommer kulturen in. Den kan skapa en illusion av frihet, ge rymd och tillflykt för tankarna. Kulturen kan ställa sig utanför alla nyttoaspekter och vara någonting annat, visa en annan ingång till tillvaron.
Det är motsägelsefullt att tro att kulturen skall kunna bära sig själv. Sponsorer skall inte behöva ha fingertoppskänsla för vad som skulle kunna leda till stort nyskapande. Deras jobb är att hitta bra placeringar.
Dessutom kan man fråga sig ifall det någonsin i historien funnits något kulturellt framgångsrikt samhälle som inte haft statsfinansierad kultur.
Jag ser fram emot en anställningsintervju där jag kan visa på min slavtalang...:)
SvaraRaderaJag skrev ett tämligen långt inlägg då jag tyckte det vore trevligt med lite samtal här på din blogg - man vill ju gärna få bekräftat att det man skrivit blivit läst av någon därute!
SvaraRaderaNu orkar jag inte ta det igen...men lite var min tankegång att slaveri inte handlar om fysiska bojor utan om fjättrade tankar och att kultur (som konst) historiskt sett inte burit sig själv!
Men det finns ju många kulturyttringar som faktiskt bär sig själv.
Oj! Jag såg dessa kommentarer först sent i går kväll! Vad glad jag blir att någon bryr sig. Heionus, jag tycker du har rätt i det du skriver. Dels detta med kulturyttringar som bär sig själva, det finns ju. Men jag tänker på att institutioner som tillhört högkulturer, att det liksom tillhört den goda staten.
SvaraRaderaSlaveri och tankens fjättrande tankar, jo det stämmer. Men många gånger så tror jag att man ställer allt för höga krav på individen själv, att det är vi som skall tänka om och anpassa oss och vara nöjda. Att ändra på sig är svårare än man tror eftersom tankekraft historiskt sett inte varit välkommet hos vanligt folk. Det finns ingen tradition för detta. Nu är det plötsligt bra och okej att tänka mycket men många gånger, för att man skall hitta harmoni i rådande strukturer som det egentligen kanske är sunt att inte trivas i. Usch vilken pessimist jag låter som!